Ny Lara Croft-modell
Alison Carroll är den nya modellen för Lara Croft och för första gången måste jag säga att de verkligen har prickat rätt. De har hittat en tjej att gestalta Lara på rätt sätt - inte det minsta vampig, tillgjord, för muskulös, för omuskulös... Alison har precis det.
Text hämtad från en infosida om Alison:
'If someone asked me, Id say the reason reason that Alison Carroll is going to do well in the role is that she is a real woman. She is only 23 years old and was a receptionist up until a month before she publically recieved the role. Angelina was great, but its time for a real woman to be Lara Croft.'
Jeff Dunham
Melvin the Superhero
Christer Sjögren döljer något
Det känns som att Christer Sjögren döljer en mörk hemlighet. Hans leende känns inte äkta och det verkar som att han måste "ta uppmärksamheten" från något som egentligen syns hela tiden och som han inte riktigt vill ska synas... Typ att han har svans... eller kanske inte kan sjunga egentligen. Eller att han har massor av mjäll som snöar vid minsta lilla rörelse. Men allt det försvinner när man ser hans tandkrämsleende och klämchecka uppsyn.
Ledsen alla Christer-fans, jag blir bara så misstänksam mot folk som är så glada alltid. Som aldrig slappnar av.
Meatballs
Tea time
Rola till det
Detta blev ju inte alls kul. Får se hur det blir senare ikväll.
En vanlig dag i mitt liv
Där händer det.
Det kan först komma som en svidande och stickande känsla på vänster sida om magen. Då blir jag oftast illamående och yr. Eller också kommer smärtan direkt. Svett som tränger fram i pannan, känslan av att jag ska gå sönder. Måste till en toalett fort, fort. Får antingen rusa hem eller hålla tillbaka allt. Sätta på mig en mask och tänka lugna och balanserade tankar mellan skoven. Smärtan är total och paralyserar mig för några sekunder innan jag samlar mig och kliver av bussen / går in i klassrummet. Antingen får jag åka hem igen eller också genomlider jag en hel dag där jag svettas ymnigt, har feberfrossa och mår väldigt dåligt. Som att vara magsjuk konstant. Eller som att ha en djävul innuti som gör allt för att förgöra en.
Kommer hem till ett tomt hus och kan slappna av till fullo. Tankarna skingrar sig och jag känner mig harmonisk, som ett lyckorus över att vara hemma igen, ifred att föra krig mot djävulen. Sover så länge jag hinner innan min familj kommer hem. Då är det på med masken igen. Jag vill inte vara såhär. Det är inte jag. Det är djävulen i min mage som gör mig såhär och den ska jag ha kontroll över. Den borde jag ha kontroll över. "Det är inte mitt fel" är en tanke som varje dag dyker upp i mitt huvud. Jag känner mig skuldbelagd samtidigt som jag vet att jag inte orsakat detta. Det är inte mitt fel.
Godnattdikt
Vi kan ta en spontandikt såhär på kvällskvisten.
Kyla som spritter i fötter och tår
rasar genom benen mina
Häver sig upp, kämpar allt den förmår
ut i fingrarnas spetsar det sinar.
Dags att slå dank under lakan och dun
gosa in sig i mörkaste natten
Upptäcker sedan vid morgondagens fjun
att jag glömde att dricka mitt vatten
[är lika besviken på slutet som ni]
U.C del 2 (första undersökningen)
UTDRAG FRÅN SJUKDAGBOK - 4 maj 2009
Sådär. Nu har jag varit hos doktorn och utstått en del förnedrande undersökningar samt blodprov. Jag hade hoppats att det hade varit lite mer glamoröst när de ska kolla felet på folks magar men ack nej. Listade de förnedringar jag har utstått idag (i kronologisk ordning):
-
Ska få magen undersökt och tvingas lägga mig på en brits. Blir beordad att dra ner byxorna och får sedan ett finger uppkört i ni-vet-vad. Inte särskillt behagligt. Glömde bort att andas så läkaren fick påminna mig ideligen och det kändes som minst en kvart men det varade antagligen bara i trettio sekunder. Sprang ut ur undersökningsrummet.
-
Ska bli vägd utav en snäll sjuksyster men det visar sig att rummet där vågen står är upptaget så jag får följa med till en korridor där de har ett litet förråd där hon hämtar en ny våg. Korridoren ligger i anslutning till ett väntrum som är fullproppat med människor och den snälla sjuksystern ställer vågen på golvet i korridoren (osynligt men fortfarande i hörbart avstånd ifrån väntrummet) och ber mig kliva upp. Det var okej. Det som däremot inte var okej var att hon sedan, på hög och ljudlig skånska säger "Vad väger du? Okej, 72,9 jaha, då avrundar jag det till 72,5 eftersom du har kläder på dig, jättebra!". Jag försöker tänka att äsch det spelar ju ingen roll att ett helt väntrum precis fick reda på mina tjugo kilos övervikt och när jag sedan ska gå till utgången känner jag hur blickarna ofrivilligt dras till mig och min tjockiskropp.
-
När jag sedan går på stan påväg tillbaks till skolan så kommer en tant fram till mig och talar om att jag nog ska åka hem och byta om. Jag smiter in i en affär och in i ett provrum för att spegla mig och upptäcker att glidslemmet (som användes för att lättare utföra förnedring nr 1) har blött igenom trosor och byxor så att det nu ser ut som om jag har kissat ner mig.
Jag hoppas att ni har överseende med att jag har åkt hem för att dra täcket över huvudet. Har absolut ingen lust att gå tillbaks till skolan i slemmiga byxor och med självförtroendet i botten. Jag tänker minsann sitta här hemma och sura i några timmar. Så det så!
U.C del 1
Blodet. I april i år fick jag den första ordentliga vinken om att något var fel. Hade haft smärtor i magen och fick ofta gå på toaletten. Var väldigt trött och sov massor och det hela var som att ha maginfluensa konstant i flera veckors tid. Det var i april som blodet kom. Massor av blod som gjorde mig rädd. På akuten lämnade jag urinprov och fick magen undersökt utifrån, så hittade de inget fel på mig, men jag skulle åka in igen om det började göra ont konstant.
UTDRAG FRÅN SJUKDAGBOK - 1 maj 2009
Nu har jag googlat både "magsår" och "magkatarr" och insett att det troligtvis lutar åt magkatarr i mitt fall. Smärta i övre delen av magen, mättnadskänsla, illamående... Där är ju en rad symptom som inte stämmer in, men nio av tio är väldigt likt det jag har. Är också inne på doktorn.com för att läsa lite om tarmcancer då det tydligen är vanligare än man tror men det drabbar tydligare mest gamla människor. Men det står att man ska söka hjälp vid minsta lilla symptom men då vi var på Universitetssjukhuset sa de att det antagligen inte var något farligt då jag inte har konstant ont i magen. Men jag ska ju till en allmänläkare i nästa vecka så förhoppningsvis finner de svaret på det.
Tarmcancer verkar lite krångligare att behandla än magkatarr dock. Vi får se vad de hittar.
Ska skapa en kategori och lägga in allt som handlar om min sjukdom, steg för steg fram till dagens datum.
Balansgång
Det börjar kanske bli dags för ett hemma-hos-inlägg fast denna gång från typ köket... eller hallen. We'll see. Det meningslösa får ta överhand ikväll såvida det inte sker en drastisk förändring i mitt psyke. So long :)
Btw: Mellis = mums
Cigg vs. barnarbete
LÄS DETTA!
Hämtat ur artikeln:
'Barnen får vid plantagearbetet dagligen i sig nikotin via huden motsvarande cirka 50 cigaretter.
”Ibland känns det som att man inte kan andas, inte får tillräckligt med luft. Man kan inte andras på grund av värken i bröstet. Sen kommer blodet när man kräks…”, berättar ett barn.'
Personligen så skiter jag i om det är en tjugo-trettio miljoner västerlänningar som röker ihjäl sig varje år för de har valt skiten själva. Problemet ligger i att de stödjer barnarbete som leder till död för miljoner människor varje år och det är det som (för mig) är helt befängt. Det är en sak att vilja försämra sin egen hälsa, men när man supportar att barn som knappt fyllt fem år ska gå och plocka tobak som det rullas cigg av och röks i bland annat Sverige... Kan man tänka vidare själv här kanske?
Att de får dåligt betalt och dessutom drabbas av förgiftning och dör är mest en plusfaktor som man kan fundera på när man står och bolmar på sin jävla cigg.
Denna information är väldigt rolig att delge rökare för de har oftast ingen jävla aning. Varför har vi aldrig nån jävla aning som sånt som angår oss? Det är väl vårt ansvar som konsumenter i ett rikt land att reagera om produkten vi använder oss av har tillverkats på ett ohumant sätt? Eller har vi blivit så jävla inskränkta att alla kör med attityden "om det inte drabbar mig så bryr jag mig inte"?
Är det för att det är på andra sidan jordklotet? Eller är det för att de har en annan hudfärg, talar ett annat språk, inte lever samma liv som oss? För det kan ju omöjligt vara så att folk bara blundar... Eller är det verkligen så..? Att alla blundar?
Skammen hjälper ingen.
In tha sofa
Gick hem från skolan idag då min mage bråkar med mig. Borde kanske skriva ett inlägg om det snart... Eller jag vet inte. Det finns alltför många bloggar som ska beskriva "ett normalt liv" kantat utav små deffekter så det känns ganska meningslöst att jag ska följa trenden... men samtidigt inte eftersom man vill uppmärksamma folk på olikheter.
Menskopp
När man använder menskopp så kan man sova naken utan problem (har läst för mycket om svampinfektioner för att våga gå med underbrallor dygnet runt) förutsatt att man kilar på toa det första man gör när man vaknar. Fine by me.
Det är klart att det var lite meckigt i början att få in den och sånt, men det är ju som en tampong. Det känns i alla fall som en tampong när den är på plats och så sticker det inte ut något snöre. Stör mig bara på det vakuum-ljudet som tillkommer när man tar ut den. Låter ungefär som när man har haft hårt sex ganska länge (ni vet när man flyttar sig lite under själva akten och det råkar komma in luft och så suger det till). Det känns lite obehagligt men det är ju bara att vänja sig. Det gör ju absolut inte ont och det kan ju inte orsaka infektioner som tamponger (som irriterar slemhinnorna och ger uppkomst till att bakterier samlas). En LadyCup är helt "naturlig" då den inte påverkar kroppens naturliga balans på något vis.
Varför varje brud bör införskaffa en LadyCup
- Sparar pengar. Den kokas i hett vatten eller sprutas med steriliseringsmedel när perioden är slut vilket gör att man kan behålla samma kopp i några år då det endast är gummit som slits.
- Miljövänlig. Dels så bidrar man inte till sopberget med bindor och tamponger och dels riskerar man inte att korka igen fler avlopp då vissa hushåll inte har papperskorg i badrummet (en fråga som jag bör skriva om snarast då jag finner det högst märkligt).
- Praktisk. Man slipper göra en massa plats i väskan för bindor och tamponger då ens LadyCup endast behöver ligga i en fin liten blommig påse (som tillkommer när man köper den). Och när man väl använder den så vet ni ju vart den tar vägen...
- Hygien. Visst, det kan kännas skitäckligt men man får ju för sjutton se fördelarna; det finns inte någon som helst möjlighet för vätskan att ta sig ur kroppen så man är garanterat luktfri (slipper spraya tusen liter parfym på underkläderna innan du drar på dom) och som jag skrev innan så är risken att drabbas för infektioner betydligt mindre då man inte jävlas med kroppens "kretslopp".
Räcker inte detta som anledningar så kan man ju lika gärna bli man. En LadyCup kostar drygt 300 kronor och man får välja färg själv. Jag hade en lila... nu har jag en gul. Det är bra med variation.
Bilder snodda från wiki.
Klä-på-spel
Detta är sådant jag underhåller mig med de sista tjugo minuterna innan bussen går.
På Roiworld.com finns en massa ytliga spel som är skitroligt att fördriva tiden med.
Även på coolaspel.se finns det klä-på-spel i en särskilld kategori.
True Blood
Är både för och emot denna serie. Tycker det är häftigt att den är så originell och "utflippad" men blir samtidigt irriterad på det. Det är givetvis häftigt att Alexander Skarsgård har en biroll i serien eftersom jag är en sån som blir skitstolt stolt så fort någon jag har något gemensamt med (stad, nationalitet, bekant, you name it...) dyker upp i någon form av media. Ytligt, men sant.
Min kära vän Ullegull är helt galen i True Blood och jag önskar verkligen att jag vore detsamma, men det är något som får mig att bli lite irriterad så fort jag tittar på det...
I denna scen får jag både en känsla av irritation och utav stolthet, på grund utav det faktum att Alexander Skarsgård (som spelar en "vampyrviking") pratar svenska med en utav de andra birollsinnehavarna. Det är coolt att de väljer att ha med lite svenska i serien, det får en att känna sig lite cool, typ "jag kan minsann språket de snackar, woop woop". Men å andra sidan så försvinner ju den där häftiga känslan - som man får när man ser en amerikansk serie -när någon plötsligt snyftar till och får tröstande ord utav sin motspelare, båda två pratandes svenska varav den ena så knaggligt att man knappt förstår det ens med subtitles.
Ilon Wikland
Ilon Wikland är den bästa illustratör jag känner till. Hennes samarbete med Astrid Lindgren är väl det som flest känner igen henne för, men jag har minnen av boken Den långa, långa resan som handlar om Ilons uppväxt och om hur hon kom till Sverige under andra världskriget. Den boken älskade jag och jag har fortfarande kvar den. Hennes hemsida är världens finaste. Älskar när det är barnvänligt, känner mig som hemma då. Go Ilon, go!
Badrumsskåp
Hylla 1
Beskrivning fr. v: Här förvarar jag de flaskor med ansiktsrengöring som jag har glömt bort eller inte riktigt har tid att använda. Den gröna koppen innehåller (ironiskt nog) en menskopp (som jag kanske skriver om lite senare). Sedan kommer den oförglömliga duschkrämen med citrusdoft följt utav min rakhyvel (Gielette för män, här gäller bastanta grejer vetni!) att ta bort generande hårväxt med från såväl armhålor och bikinilinje (eller varför inte rån hela kisen om jag så önskar en vacker dag).
Hylla 2
Beskrivning fr. v: Här hittar vi tre miljarder prova-på-parfymer. Min favorit är J.Lo's som jag givetvis inte vet vad den heter men den luktar svingott. Sedan kommer min kära deodorant med pärlextrakt (köpte den för att det lät så himla fräscht och exotiskt) och efter det ett nytillskott i min hylla, nämligen nattkräm. Införskaffades idag eftersom jag är fullkomligt betagen av allt i krämväg (allt som går att smörjas på ska smörjas på). Efter nykomlingen finner vi en mängd ögonskuggor som aldrig används (möjligtvis om jag leker knarkare eller ska fejka en blåtira vilket än så länge aldrig hänt men man vet ju aldrig) och i bakgrunden även en tandborste som jag använder för att gnugga av torr hud från mina näsborrar. Usch vad äckligt det sista lät... Men tandborsten är mitt hemmaspa-i-alla-lägen-sak.
Hylla 3
Beskrivning fr. v: En liten behållare med för tillfället tre mascaror (en för underfransarna, en för överfransarna och en för överfransarna igen) och ja, jag tycker om mascaror lika mycket som krämer. Återigen: allt som går att kladdas på ska kladdas på. Tandborsten i denna behållar använder jag för att separera fransarna och få bort onödiga klumpar. Bredvid står en foundation som är rätt bra med tanke på att jag lätt ser sjukt svettig ut i hela huvudet. Sedan kommer tre läppstift och ett chokladlipbalm som jag nästan har ätit upp, följt utav linser och linsvätska.
Nu jävlar har jag gått igenom mitt badrumsskåp nogrannare än jag nånsin gjort förut. Jag är i chock då jag plötsligt känner att jag har två mascaror för mycket och en aning mer krämer än en normalt funtad person... eller det kanske jag inte har..?
Det jag tycker är skrattretande är att jag är en sådan person som kan sitta som värsta lodisen på bussen med glasögonen på sned, byxorna generande trånga och inte ett dugg sminkad alls. Att jag sedan dras till skönhetsprodukter på detta vis liknar jag vid att Pippi Långstrump plötsligt skulle be att få manikyr och en spabehandling innan hon ska lyfta sin häst eller äta spagetti med hela ansiktet...
Att bada? Eller inte bada..?
Svett är ju ett problem så länge det är färskt (läs: vått). När det väl har torkat på huden så märker man ju inte av det längre såvida man inte koncentrerar sig och sniffar jättenoga. Jag är lite hypokondrisk och ställs inför ett trauma varje gång jag har ansträngt mig fysiskt:
Ska jag låta svetten torka och gå och lägga mig, (för att sedan duscha morgonen efter?) eller ska jag duscha på kvällen för att slippa riskera att små svettpartiklar gosar in sig i sängkläderna under natten. Detta är ett trauma. Om jag går och lägger mig med svett intorkat så får jag ju svetten på mig nästa gång jag lägger mig i sängen, (och då kanske jag har duschat efteråt) och då spelar det ingen roll att jag duschade innan jag gick och la mig eftersom det är svettpartiklar i sängen som fastnar på min rena kropp.
Kan ta en hel kväll för mig att komma fram till hur jag ska göra men dilemmat kvarstår: Att bada, eller att inte bada? Det är frågan.
Karate
Bestämde mig i somras för att testa pappas älskade sport karate, så jag har hållt på nu ett tag. Tycker dock att dessa barn är en aning bättre än mig... Är det för att de är asiater och därför har det i blodet? Eller är det för att de inte hunnit förtära choklad, läsk och datorspel i samma utsträckning som jag?
De är i varje fall väldigt beundransvärda. Jag får en sån "aaaaaw"-känsla i hela ansiktet när jag ser dem och vill bara le, men samtidigt så blir jag sjukt imponerad eftersom de ser så proffsiga ut. De är ändå bara 5-6 år gamla... I'm impressed indeed. Go asian kids, go!
Här är ditt liv du Okända
När jag inte kan sova brukar tankarna spelas upp som en intervju i mitt huvud. Som om någon just frågat mig hur jag ser på att kliva upp astidigt på morgonen eller vad jag tänker när jag går till bussen...
Lite som såna där reportage om kända människor som sitter uppkrupna i en soffa vid en kakelugn och pratar om sitt liv med en journalist som aldrig syns i rutan. De pratar och pratar, ibland får man se inslag av när de lagar mat med sina barn eller prommenerar vid havet med en hund och de har alltid något djupt och vackert att berätta.
Visserligen så tror jag att alla människor har djupa och vackra saker att berätta, det är väl bara det att det är lite roligare att se Carola; 'svensk sångerska, älskad' eller Peter Haber; 'skådespelare med humor och alvar i registret' sitta uppkrupen i en soffa och prata om sitt liv, än till exempel Maria Lundell; 'sjukgyymnast och fotbollsspelare division 4 från Örebro' eller Hampus Oskarsson; 'arkitekt från Simrishamn, lyckligt gift och barn påväg'. Det är ju roligare med någon vi känner till sen innan... för att det okända är lite läskigare?
Önskar jag visste svaret på den frågan. Det populära programmet Här är ditt liv hade varit mer spännande att titta på om det hade inkluderat människor helt okända för svenska folket. Människor som du och jag. Min kära far minns att Här är ditt liv från början handlade om vanliga människor, som kanske gjort något lite kul typ bestigit ett berg eller räddat si eller så många sjuka människor under andra världskriget. Det hade varit så himla spännande och jag känner så många människor som kan berätta de mest fantastiska historier om sitt liv.
Om man hade gjort programmet på samma vis som min far påstår att det från början såg ut (genom att byta ut alla kända människor mot okända) så hade "kändishysterin" blivit en aning mindre. Nästa alla som växer upp i dagens Sverige vill "bli någon" eller "känna någon" och alla suktar efter att synas och höras. Jag tror att jag själv skulle känna mig mer intressant (och inte dömma min brist på framgång så mycket) om jag fick läsa och titta på folk som är ganska vanliga och oförargliga - om människor som påminner om mig själv.
Tandvärk
En visdomstand håller på att ta sig upp nånstanns långt bak i munnen. Har haft världens smärta i en dryg vecka nu vilket gör mig rastlös. Har mailat tandläkaren för att få en tid så snabbt som möjligt för smärta i allmänhet är inte min grej.
Damn, har gruglat mig i sånt bakteriedödande medel som har eftersmak i 48 timmar så nu sitter jag här med en bakteriedödarhinna på tungan som känns som nån blandning mellan päls och sandpapper. "Åhfan, va spännande." tänker ni (eller du, rättare sagt).
Godnatt.
Wallace & Gromit
Leraimationer är något av det coolaste jag vet just för att det ligger så mycket tålamod bakom dem. Tänk att en minut av filmen har krävt typ 1000 snapshots och förflyttningar utav figurerna. Hade jag jobbat med själva iscensättningen så hade jag fått psykbryt direkt. Det är faccinerande att det fortfarande görs film på detta sätt idag - det kunde lika gärna blivit fixat i en dator direkt. Att de får fram den äkta känslan är ju huvudsaken. Go Wallace & Gromit, go!
Den officiella hemsidan finns här.
Bilderna är hämtade från den officiella hemsidan. Bilden när de sitter i berg-och-dalbanan är extra kul då jag själv varit på nöjesfältet i Blackpool. Skitkul, måste besökas! Spöktunneln var asläskig (för en elvaåring, höhö).
Spela the-west
Bara så alla vet... i värld 1 är jag i level 14 och värld två i level 21 - WOOP WOOP!
How I found the Vimmelmamma
Började faktiskt läsa hennes blogg när jag diagnostiserades med en kronisk magsjukdom - Ulcerös Colit - som innebär att tjocktarmsvävnaden är inflammerad (vilket resulterar i bland annat blod, massor av toabesök, olidlig smärta och trötthet). Trodde först att det var cancer eftersom mina symptom var exakt likadana som hos de som får tjocktarmscancer, och i den vevan så ramlade jag in på Vimmelmammans blogg. Lusläste allt som handlade om sjukdomen för att vara förberedd på det eventuella beskedet.
När det sedan visade sig att jag är fri ifrån det ödet så ger hennes blogg mig hintar om att livet faktiskt kan funka normalt även om man måste leva med något skitdåligt 24/7. Min skräck är smärtan och hennes är döden - det har lärt mig att vara tacksam mitt i det jobbiga.
Det var en kortis om varför jag läser (och hur jag började läsa) vimmelmammans blogg.
Hundvakt
Så fort jag är ren så skriver jag... (Kanske att jag sover några timmar innan, vi får se.)
Idol and ladysuckers
När Idol är över så ska jag tvinga Nissen igenom En riddares historia och äta choklad. Och dricka vatten.
Och på tal om vatten; när man får en allergisk reaktion (av t.ex nötter, mandlar m.m) så ska man dricka varmt eftersom kallt snörper ihop allt ännu mer... Det jag nu undrar är om jag som nu har tandvärk (och är svullen) för köra på samma taktik. Alltså, dricka varmt för att lindra svullnaden... eller ska jag svalka det?
En svår nöt att knäcka...
PS. Idol, 099-41402 RING PÅ CALLE!!!!
Heath Ledger
Han var en sådan skådespelare som fick sin personlighet genomsyrad i alla karaktärer han tog på sig. (Eller det som jag antar var hans personlighet.) Aningen tillbakalutad och med en svag glimt i ögat finns att finna i hans rollfigur i bland annat Casanova, Brokeback Mountain och En riddares historia vilket gör att de karaktärerna har något gemensamt (förutom utseendet). Men i Batman är ju karaktären helt anorlunda vilket tyder på att han kan blomma ut i något helt... galet och sjukt, precis som Jokern är. Han är mångfacetterad (stavas det så?) helt enkelt.
Tycker att han lyckats gestalta sina rollkaraktärer väldigt bra i de flesta filmer (har i och för sig inte ens sett hälften av allt han gjort) och det är verkligen synd att han inte level längre. Fatta va sjuka roller han hade kunnat komma att göra på sin ålders höst! Tror att han skulle ha kunnat bli lite som Johnny Depp är nu, fast utan att folk dreglar över hans käkben istället för karaktären i helhet.
Nej det jag ville ha sagt var i alla fall att Heath Ledger fick gjort duktigt bra film, så go Ledger, go!
Förtroliga samtal & tandvärk
På tal om känslor (läs: känsel) så håller en visdomstand på att borra sig upp längst in i munnen. Detta resulterar i att jag har konstant tandvärk och problem med att öppna munnen, samt att grimasera (det tog en halv minut att få till minen på bilden nedan).
Recept - chokladgodis
Lite tidigt av mig, men jag satt faktiskt och checkade runt efter julklappssidor på nätet och ramlade in på en hemsida som hade ett recept på chokladgodis som verkar helt underbart. Orkar inte skriva det förhand så *copy* *paste*
- 100 g smör
- 25 vita marshmallows (eller sega "sockerbitar")
- 3 dl strösocker
- 2 dl vispgrädde
- 200 g mörk blockchoklad
Smält smöret i en kastrull. Klipp itu alla marshmallows och lägg dem i kastrullen. Tillsätt socker och grädde och låt koka på svag värme under omrörning i ca 10 minuter. Ta kastrullen av värmen. Bryt chokladen och lägg bitarna i kastrullen och rör om tills den smält. Häll upp smeten i en långpanna klädd med smörat bakplåtspapper, ca 20 x 30 cm. Låt det stelna och skär sedan ut fyrkantiga bitar.
Frukost / mellis
Det blir nyttigare än skräpet jag fotat. Detdär är snarare ett mellanmål... Det är en korrekt ordning av hur en eftermiddag ser ut:
- Kommer hem
- Går till skafferiet, tar en riskaka
- Drar av mig byxorna
- Äter yoghurt
Samma procedur. Ibland går jag på toa innan och ibland tarjag av byxorna först av allt, men det var snyggare att lägga bilderna såhär...
Riskaka, brallor av, yoghurt..
Skolkåkomma?
Ska nog snart skapa en kategori som jag kan skriva ner en del åkommor och dylikt.
Älskar. Dig?
Jag kunde säga orden Älskar och Dig till min soulmate efter ett och ett halvt år. (Och då hade vi ändå ytterligare ett och ett halvt år utav gräl och uppbrott framför oss.) Vi gjorde slut trettiotusen gånger, strulade med andra och försökte och försökte (och försökte och försökte och försökte...) glömma varandra eftersom vi bara bråkade om småsaker, varvandes med att tycka om varandra. Jag tyckte det var töntigt att vara fast vid någon hade inte tid att "bli sams" med nån var tredje vecka (speciellt inte med en fotbollsspelare när jag själv var punkare).
Det var för snart ett år sedan jag gav upp. Jag hade förlorat slaget emot min envishet. Efter två års kamp fick jag inse att jag var (kan fortfarande inte skriva eller säga det utan att skratta rått) kär. I honom, (vi kallar honom Nissen, bättre smeknamn kommer framöver).
- Han som vägrar klippa sig trots att hår och skägg bokstavligt talat står åt alla håll och är ovårdat och jätteslitet (han har aldrig hört talas om balsam).
- Han som släpper värdens fis när vi myser efter sex som (jag hatar mig själv) får mig att skratta.
- Han som gör mig argast i hela världen och hellre ger mig morötter än choklad när suget sätter dit, med motiveringen 'Det är för din egen skull'.
Denna människa är på nåt jävla vis min bästa vän och på något jävla vis får han mig att känna mig lite gladare, tryggare, smartare, argare... you name it. En dag kanske vi kommer på att vi bara ska vara vänner, men med hans kropp och min utstrålning så kommer vi inte kunna hålla tassarna ifrån varandra, så det är lika bra att vi låter det rulla på, utan att konstla till det. Tanken på att kombinera våra gener och få en unge är både kittlande spännande och väldigt skrämmande. Vi är ju helt tokiga båda två liksom, så hur skulle det gå...
Missförstå mig rätt, jag respekterar min bekants relation (som jag skrev om däruppe). Förstår bara inte hur man kan veta att man älskar någon efter EN MÅNAD tillsammans när det kan ta ett helt liv (eller åtminstone tre och ett halvt år) att lära känna någon. Och till på köpet skaffa ett litet barn... Det kommer att förbli en gåta för mig.
Vuxenheter
En annan grej som är skandal för att ha varit arton så länge som jag är att jag aldrig haft (kommer jag skriva 'sex', kommer jag skriva 'sex'?!) ett jobb. Efter att ha tänkt två gånger så är det väl inte så konstigt det heller om man ser till min personlighet, men jag antar att det är ganska sorgligt utifrån. Jag hade själv tyckt det.
Om jag funderar vidare såhär på kvällskvisten (det finns, farstu-och förmiddagskvist, alltså finns det kvällskvist, eller?) är att jag nog över lag är ganska barnslig. Det passar inte mig riktigt att vara stämplad som vuxen.
Bloggklädsel?
Hur klär man sig som bloggare? E.T phone... someone?
Nemifavorit
Favoritklipp från serien.
Dagen D
PS, det ska bli fint här, jag lovar.
DS.
