http://www.dagensarena.se/opinion/sveriges-kvinnolobby-50-nyanser-av-sexism/

 

Jag har inte läst 50 Shades of Grey ännu men jag har hört att den ska vara fullkomligt rafflande och får alla som läser att sitta timmar i sträck och bara plöja sig igenom sidorna.

 

Jag ska ska skriva en bok om en kvinna som har sex. Massor av sex. Utan män. Eller med män, men utan manliga karaktärer som fortlöper genom historien. De ska inte ha namn, tankar eller åsikter utan de ska bara finnas där i ett enda syftge: att bli sexade. Tänk Pippi Långstrump som blir tonåring, hon hade fan gått bananas med alla killar, skitit i vilket osv. Jag hade älskat en sån bok när jag var tonåring. Istället fick jag nöja mig med Bertböckerna och Emanuel, typ. Kan inte minnas att jag läste något mer spännande som var skildrat ur ett kvinligt perspektiv. Nu jävlar ska här skrivas.

 

 

---

Jag inser också att jag inte är ensam. Detta är vardagsmat. Jag tror inte att någon som var inblandad minns historian förutom jag själv och detta är givetvis en dramatisk version av ett kort händelseförlopp, men likväl är det min version och den är och har varit riktig för mig sedan den inträffade.

Dricker te efter en powerwalk i regnet och prat med mor min. Hon har gått ner 15 kilo och jag är så glad för hennes skull. Stroken i januari fick henne verkligen att se klarare kring hur hon kan göra för att kroppen ska fungera bättre. Vi pratar inte så mycket om det, mer än att ge uppmuntrande kommentarer, men jag är så fruktansvärt glad å hennes vägnar. Glad och stolt. Och tacksam. Tacksam över att hon överlevde något som dödar eller invalidiserar 50 % av de som drabbas. Glad över att hon känner ett så stort värde i tillvaron och stolt över hur hon lever sitt liv. Hur hon kan bli rädd och visa känslor men samtidigt stånga sig blodig för att ta sig igenom och komma ut med ett gapskratt på andra sidan. Glad över att hon är omgiven av folk som hon tycker om, familj coh vänner. Och glad över att jag får höra att jag är så lik henne. Som tonåring var det något av det värsta jag visste; när folk sa att jag är lik mamma. Det är tur att man växer upp och ser saker på ett nytt sätt. På rätt sätt.

http://simoneh.se/

 

Läste ofta hennes blogg när jag behövde pepp. Kanske borde börja följa henne igen så jag inte åker på en juldepp.

Vi tog in en ambulans i studion för några veckor sedan och när jag står och lite casual ska luta mig på den ser jag att den är fylld av blodstänk efter vad jag antar är självmordsbenägna insekter. Förevigade detta på en bild. Tadaaam.

 

Jag kastade ut en fråga på Facebook och önskade svar från de människor som röstat på Sverigedemokraterna i förra valet för att få en bild av vad det är som lockar med partiet. Har än så länge fått ett svar, från en person vars vänner röstat på dem, så jag har inte kommit i direktkontakt med någon ännu. Postar händelseförloppet nedan:

 

Jag försökte formulera en text efter det svar jag fått (antagligen är detta det enda svar jag kommer få så jag har valt att utgå ifrån det). Jag är glad över att jag fick något att använda och har frågat personen om det är okej att jag använder henoms svar här vilket gick bra, så tack så mycket!

---

Bostadsbristen hänger mer ihop med skattesänkningar och det faktum att det finns färre hyresrätter vilket också gör att det endast är de som har råd att köpa sig en bostadsrätt kan skaffa eget boende.

 

Jag tror inte att man löser jobb och bostadsfrågorna genom att dra ner på invandringen. Givetvis måste det finnas en granskning för hur invandringspolitiken ser ut precis vi granskar alla andra aspekter av samhället men jag har svårt att förstå hur det kan vara huvudproblemet. Om man nu ska koppla något till bostads- och arbetsbristen i landet vore det ju en enklare matematik att koppla det till regeringsskiftet 2006 än att plötsligt börja propagera emot Sveriges invandringspolitik. Det känns märkligt att alla kopplar de negativa utvecklingarna till invandringen när man logiskt sett borde börja med att titta på hur det politiska klimatet förändrats de senaste åren överlag.

 

Det är ju givetvis massor av faktorer som påverkar och jag menar inte att regeringsskiftet är enda orsaken till det som sker, men eftersom politisk utveckling är en röd tråd så borde man ju kunna se orsaker till det som sker nu om man tittar på beslutsfattningen bakåt i tiden, som en röd tråd. Sverigedemokraterna har dragit in en aspekt av det hela som kanske inte är tagen ur luften då invandringspolitiken spelar en roll i hur samhället utvecklas liksom alla andra politiska frågor spelar roll.

 

Men nu är Sverigedemokraterna ett parti som är baserat på enskilda föreställningar om varför landet ser ut som det gör - de har en teori om varför landet ser ut som det gör, men istället för att kolla upp om deras teori har någon verklighetsförankring så kör de vidare med sina påståenden med hjälp av skräddarsydd fakta som snabbt genomskådas. Vad är det som gör att den uppenbara okunskapen inte spelar någon roll för partiets sympatisörer? Vad är det som gör att teori är viktigare än det faktiska genomförandet? Jag förstår att man vill stå för det man tror på, men jag tror också att det är viktigt med en ödmjukhet inför andras verklighetsskildring. Jag fattar att vilken människa som helst kan starta ett politiskt parti och det har vi ju flera exempel på bara det senaste årtiondet, men vad är det som gör att Sverigedemokraternas teorier (för jag vill kalla det teorier och påståenden eftersom jag inte finner något bättre ord) har fått en sådan genomslagskraft när till exempel Linda Rosings parti Unika Partiet inte kommit någonvart?

Tänkte sova men fastnade. Så in i helvete. Nu har jag sett en dålig film och spelat hur jävla mycket tetris och bouncing balls som helst. Det är sorgligt som fan. Men eftersom det är helgdag för mig så får det vara så. Tänkte spela lite gitarr. Kanske blir en låt.

Jag hade en vän som betydde mycket för mig under min högstadietid. Hon introducerade mig till The Calling och i synnerhet till Alex Band. Förstod inte riktigt hans talang då men har nu återupptäckt honom. Han har en del bra grejer ute. Här är en ballad som jag gillar.

 

 

 

Underbar låt, underbar video. Riktiga människor, riktiga händelser.

 

 

 

Nu glömmer jag att skriva igen. Inspelningsdagarna är långa och jag har väldigt roligt när jag kutar runt och fixar och donar.

 

Jag har börjat spela igen. Eller, igen låter kanske lite märkligt eftersom jag aldrig tagit ett aktivt beslut att låta bli, men det har liksom inte blivit av innan. Jag har inte haft lust förrän nu och nu är det väldigt befriande och roligt igen.