Börjar aklimatisera mig på nytt även om det är svårt att dela tak med tre andra. Vi får se hur det går.

Nu är jag hemma i Staffanstorp hos mina föräldrar och det känns skönt. Jag flyttar in i mitt gamla rum och delar badrum med en vän till dem som bor hos oss och det känns som att det kommer att funka bra. Nu återstår det att fixa en massa papper, hämta det sista i rummet och städa över.

Har börjat samla ihop grejer. Det sista som monteras ner imorgon är datorn. Allt åker inte med direkt, men det blir en del.

De senaste dagarna har varit en pärs. Har aldrig haft så ont i huvudet i hela mitt liv, jag missade tentan igår men har fått lov att göra om den nu vid kl 9 så jag har ätit alvedon sen klockan 4 imorse och hoppas nu att det ska gå vägen.

Sista tentan är om drygt elva timmar och sen är det bara att börja fylla i papper, ringa samtal och boka släp. Och tala om för alla mina fina släktingar här att jag inte kommer finnas i krokarna nu på ett tag. Uäääh. Men men när en dörr stängs öppnas en annan så jag får se det positivt.

Är 99 % säker på att jag avbryter ubildningen och flyttar hem. Ibland blir det inte som man tänkt och man måste rikta om sitt fokus på det som faktiskt är möjligt istället för att hålla kvar vid något som inte fungerar. Att ens skriva det är svårt för att avbryta innebär att jag plötsligt slussats ut i ovissheten om vad jag ska göra. Det var så skönt att ha framtiden utstakad; fyra år och sedan jobbgaranti. Men nu är det såhär det ska bli. Och det är spännande, inget annat.

Idag har man varit produktiv och ringt många samtal och skickat mejl. Nu ska det studeras fram till klockan 13 då jag unnar mig ett avbrott för att '..BAMBADAMBAM...!' tvätta. Åh vad rolig dag det ska bli.

Något annat som känns bra är att jag vänt rätt på dygnet så nu ska jag jädrar i mig hålla mig i schack! Vaknade klockan sex imorse av att han med stort H ringde mig och frågade om jag hade nån elektriker i släkten eftersom han hade snubblat över en nätverkssladd och sabbat uttaget på nån vänster. När jag svarade nej en aning yrvaket så utropade han "MEN FAN VAD NI SUGER!". Storsint som jag är lät jag denna kommentar passera då jag vet att han är stressad över sin tenta och har varit vaken i oroväckande många timmar för att skriva klart den. Stackarn. Jag försökte få honom att lova mig att inte själv försöka reparera uttaget - han började nämligen planera för hur han skulle kunna stänga av elen i huset och sedan börja mecka med det men jag försökte intala honom att det var en dålig idé.
Vi får se om jag lyckades... Om han inte svarar när jag ringer så kommer jag hysteriskt att tänka att han har lyckats fritera sig själv och ligger och ryker på golvet i sin lilla studentlägenhet där nere. Uäääh man blir ju rädd bara att tänka det! Usch!

Funkade hyfsat idag trots allt. Men nu ska jag tvätta bort färgen i ansiktet och gå och lägga mig. Träningsvärken i låren gör att jag känner mig lite lagom mör i kroppen, en känsla jag varit utan för länge. Men nu är det nya friska tag.

Inte fått en blund inatt. Tröttheten har inte smygit sig på mig ännu men jag misstänker att lagom tills att jag sitter och ska börja formulera mig på tentan kommer det börja snurra. Det har gått lite för många timmar av vakenhet för att jag ska ha tilltro till att jag ska orka med en hel förmiddag.
Men jag har laddat med gröt och russin och juice så helt tokigt ska det väl inte gå tycker jag.

För övrigt så har jag fattat ett beslut.

Stud hela dagen. Imorgon är det tenta. Urk.

Sitter och lyssnar igenom en spellista som heter Chilla bland stjärnor och gitarrer vilket innebär att den ska innehålla allt som går att ligga på rygg och lyssna på medan man stirrar upp i taket / alternativt under klar himmel. Så kom plötsligt den där låten som idag inte betyder något särskillt för mig men som för sex år sedan ständigt gick på repeat. Speciellt vid de tillfällena då jag tog bussen hem från skolan för att jag inte orkade vara där. Det är också den låten som jag hade i öronen när jag vägrade kliva upp ur sängen en morgon när jag gick i nionde klass och hjärnan var fullkomligt slutkörd.
Det fick mig att tänka på hur fantastiskt det är, livet och alla dess vinklar och vrår. Tänk att jag idag bor själv i ett fint ljust studentrum (med tveksamt köksutrymme, men ändå) och lever ett liv som jag inte skulle byta ut med någon. Jag för krig mot utbildningen jag går, kämpar med tentor och prov och mitt eget humör och jag har en partner som är min absoluta motsats och som ger mig en skön hand att hålla i så fort jag behöver det. Min familj är frisk och kry och när vi träffas har vi roligt och mår bra tillsammans istället för att behöva gå igenom hur vi ska ta oss vidare genom sjukdomar och allmänt tradiga tillstånd.
Tänk vilket krig man kan föra mot sig själv, och tänk att man kan komma ut levande på andra sidan utan fler men än man kan hantera. Då är man lyckligt lottad alltså. Och tänk vad skönt det är att inte längre se världen som en väg eller en stege att masa sig fram på, utan att se den som ett stort grönskande fält där man kan springa runt och hoppa och dansa och slå kullerbyttor. Emellanåt faller man i ett kaninhål och vrickar foten eller fastnar i nåt björnbärsris, men då tar man sig ur det och skuttar sedan vidare. Hohohohoh...

Denna novell är väldigt tänkvärd. Synd bara att jag inte fotade andra sidan, där det står vem som skrivit den.

Kan inte sova för jag tänker på att jag ska till tandläkaren på måndag morgon. Är inte orolig men det här med att gå till tandläkaren är lika lustfyllt som att deklarera eller skriva en tenta i matematik (något jag också har att se fram emot i veckan som kommer). Man kanske inte går och oroar sig aktivt, men i ens undermedvetna puttrar en liten oro som liksom bara känns sådär ibland när man slappnar av - typ när man ligger i sängen redo att koppla av.

Näe urk. Ska tänka på något annat... typ att jag ska hem till han med stort H imorgon. Ja, det ska bli trevligt. Jippi. Tjohej. Får inte glömma ta med min sån tandtråd på långt skaft bara... och mina fluortuggummin och sköljmedlet... åååårhgrgrr nu tänker jag på det igen!

When I look on in your eyes then I find that I'll do fine.
When I look on in your eyes then I'll do better.

Lyssnar på The Connells - 74 75 och myser. Ska strax lägga mig.

Just nu pausar jag i studandet med att titta på en dokumentär om en kvinna som är beroende av att äta rengöringsmedel. En annan tjej är beroende av att sola solarium och gör det minst en timme per dag. De kommer givetvis från USA - möjligheternas land. Jag tycker det är fantastiskt att det kan finnas så mycket konstiga saker. Det betyder ju att allt är möjligt. Igår till exempel, hamnade mina kusiner i klinch med varandra varav den ena tar upp toaborsten och slår den andre med. Helt fantastiskt. Och fruktansvärt äckligt. Men herregud, hur kommer man på något sådant? Det är genialt. Min nioåriga kusin borde få ett pris. Och hennes storebror som fick borsten på sig (som fick duscha direkt efteråt) borde ju få något tröstpris.

Fan vad fint det blev. Herregud så mycket bättre man mår när man blivit av med allt damm och skit. Urk alltså.

Dygnet är lite upp och ner och jag saknar en tv. Det är svårt att kura ihop med en film framför datorskärmen för det känns inte riktigt lika mysigt. Det går inte att gå ut för det stormar och jag glömde köpa bröd igår så det blir inga mackor för mig. Trist.

Har varit uppe alldeles för många timmar.

Är hemma i korridoren igen, håller på att installera och uppdatera Aion som jag fick i julklapp av hans med stort H. Underbart, underbart. Har också världens skönaste musik igång; Robin Hood - Robin and Marian Romantic Piano Music från Winter Hill Records. Världens finaste musik att softa till.