Det fick plats väldigt mycket kunskap och insikter i mitt huvud. Det var mer än jag visste att jag kunde ta in och stå ut med. Idag är jag trött. Så trött att det svider att tänka och att höra höga röster. Jag tänkter inte falla in i ännu ett destruktivt mönster; det räcker med att man tröstäter glass så fort det känns svårt.
Funderade på om alla människor har någon form av barnslig läggning trots att man är vuxen - jag kan ju inte vara ensam i världen om att ha svårt att kontrollera mitt humör, mitt sötsug och mina känslor. Är fortfarande väldigt konflikträdd men jag är ärlig om det åtminstone. Jag har varit på mitt arbete i två veckor nu och det känns väldigt bra. Man börjar lära sig mer och mer men jag märker också att jag kanske inte ser så tokig ut i kavaj och svarta skor.

Sitter och lyssnar på Blue October och är en aning sömnig.

Ska börja skriva lite igen. Eller jag har rättare sagt börjat igen. Det blir mer och mer nu, även om det inte är något jag känner för att publicera. Ännu.

Annars rullar livet på och jag mår bra. Har börjat ta tag i maten och skaffat mig ett heltidsjobb på ett nytt ställe där det blivit en krock mellan tonårs-Emmy och vuxenvärlden. Det är nästan lite tragiskt att vara tjugoett år och ändå inte riktigt medveten om hur en vuxen människas tillvaro kan tänkas se ut. Jag har verkligen vuxit upp med silversked - lillasyster och föräldrar som älskat sina barn över allt annat. De har gjort ett bra jobb men jag märkte att jag började bli lite för bekväm. Det var därför jag sökte nytt jobb; för att tvingas ta ansvar, växa, mogna... eller mogna lär jag väl aldrig göra men ansvarsbiten känns viktig i alla fall.