U.C del 2 (första undersökningen)
UTDRAG FRÅN SJUKDAGBOK - 4 maj 2009
Sådär. Nu har jag varit hos doktorn och utstått en del förnedrande undersökningar samt blodprov. Jag hade hoppats att det hade varit lite mer glamoröst när de ska kolla felet på folks magar men ack nej. Listade de förnedringar jag har utstått idag (i kronologisk ordning):
-
Ska få magen undersökt och tvingas lägga mig på en brits. Blir beordad att dra ner byxorna och får sedan ett finger uppkört i ni-vet-vad. Inte särskillt behagligt. Glömde bort att andas så läkaren fick påminna mig ideligen och det kändes som minst en kvart men det varade antagligen bara i trettio sekunder. Sprang ut ur undersökningsrummet.
-
Ska bli vägd utav en snäll sjuksyster men det visar sig att rummet där vågen står är upptaget så jag får följa med till en korridor där de har ett litet förråd där hon hämtar en ny våg. Korridoren ligger i anslutning till ett väntrum som är fullproppat med människor och den snälla sjuksystern ställer vågen på golvet i korridoren (osynligt men fortfarande i hörbart avstånd ifrån väntrummet) och ber mig kliva upp. Det var okej. Det som däremot inte var okej var att hon sedan, på hög och ljudlig skånska säger "Vad väger du? Okej, 72,9 jaha, då avrundar jag det till 72,5 eftersom du har kläder på dig, jättebra!". Jag försöker tänka att äsch det spelar ju ingen roll att ett helt väntrum precis fick reda på mina tjugo kilos övervikt och när jag sedan ska gå till utgången känner jag hur blickarna ofrivilligt dras till mig och min tjockiskropp.
-
När jag sedan går på stan påväg tillbaks till skolan så kommer en tant fram till mig och talar om att jag nog ska åka hem och byta om. Jag smiter in i en affär och in i ett provrum för att spegla mig och upptäcker att glidslemmet (som användes för att lättare utföra förnedring nr 1) har blött igenom trosor och byxor så att det nu ser ut som om jag har kissat ner mig.
Jag hoppas att ni har överseende med att jag har åkt hem för att dra täcket över huvudet. Har absolut ingen lust att gå tillbaks till skolan i slemmiga byxor och med självförtroendet i botten. Jag tänker minsann sitta här hemma och sura i några timmar. Så det så!
