SNUSKVARNING! Jag kommer att skriva av mig mina tankar om E L James bok "Femtio nyanser av honom" här nedan, och jag kommer inte undanhålla ord som jag vet vissa människor kanske sätter kaffet i halsen av att läsa. Så ursäkta, till er.

Detta var det sorgligaste och mest skrattretande skit jag nånsin läst. Jag fattar att man tycker erotiken är kul - inga problem - men när man placerar erotiska inslag som är genomgående "perfekta" i en historia som ska försöka locka fram förståelse och intresse för karaktärerna så gör det bara ont att läsa. Snälla, rara, söta vänner. HUR realistiskt ÄR DET att en tjej som ALDRIG har haft sex får flera orgasmer på rad genom enbart vaginal stimulering?! VI SNACKAR FÖRSTA GÅNGEN. HON HAR ALDRIG ENS ONANERAT! Detta är högst otroligt! Att sedan samma tjej inte har "några kräkreflexer" är bara lite för mycket lotto. Åh en tjej som kommer som en porrfilmsgudinna OCH som kan suga HUR HÅRT SOM HELST. VILKET LYCKLIGT SAMMANTRÄFFANDE.

 

Detta kunde varit en spännande intrig men det är det inte. För att James inte har lagt ner tillräckligt mycket tid på att fläta ihop de erotiska inslagen med en trovärdig handling, med karaktärer som man kan relatera till och bry sig om. Det tar sig på sina ställen, men så kommer ett erotiskt inslag som gör att man landar i det härliga erotikflimret där det ALDRIG händer något galet - ingen blir svettig, ingen kommer för tidigt, ingen kladdar ner, ingen kondom spricker, ingen får kramp, det bildas inget vakum eller muspruttar och ingen behöver fråga "Känns det bra?" eller "Är det skönt?". Det är inte verkligt. Och det gör mig så jävla besviken.

Fick för mig att testa twitter. Fantastisk uppfinning, dock väldigt begränsande för mig som gillar långa, målande utläggningar. Och ja, jag har levt under en sten, typ alltid.

Min vän har endometrios. Tjejgänget står hjälplösa, men just nu, i facebookchatten började en plan ta form hos några av oss. För vi vill göra något mer än att bara sitta och lyssna och trösta en tröstlös vän som mår dåligt. Vi vill att något ska hända. Mer om detta kommer... Men just nu börjar något ta form.

Hittade en film som är riktigt bra. Ta dig tid att se den för det är riktigt, riktigt bra.

 

 

Här är en video som jag faktiskt inte har kollat på ännu, jag tryckte på den för någon lagt upp den på facebook och tyckte han var rolig. Det jag fann underhållande var en kommentar.

 

 

 

http://www.dagensarena.se/opinion/sveriges-kvinnolobby-50-nyanser-av-sexism/

 

Jag har inte läst 50 Shades of Grey ännu men jag har hört att den ska vara fullkomligt rafflande och får alla som läser att sitta timmar i sträck och bara plöja sig igenom sidorna.

 

Jag ska ska skriva en bok om en kvinna som har sex. Massor av sex. Utan män. Eller med män, men utan manliga karaktärer som fortlöper genom historien. De ska inte ha namn, tankar eller åsikter utan de ska bara finnas där i ett enda syftge: att bli sexade. Tänk Pippi Långstrump som blir tonåring, hon hade fan gått bananas med alla killar, skitit i vilket osv. Jag hade älskat en sån bok när jag var tonåring. Istället fick jag nöja mig med Bertböckerna och Emanuel, typ. Kan inte minnas att jag läste något mer spännande som var skildrat ur ett kvinligt perspektiv. Nu jävlar ska här skrivas.

 

 

---

Jag inser också att jag inte är ensam. Detta är vardagsmat. Jag tror inte att någon som var inblandad minns historian förutom jag själv och detta är givetvis en dramatisk version av ett kort händelseförlopp, men likväl är det min version och den är och har varit riktig för mig sedan den inträffade.

Dricker te efter en powerwalk i regnet och prat med mor min. Hon har gått ner 15 kilo och jag är så glad för hennes skull. Stroken i januari fick henne verkligen att se klarare kring hur hon kan göra för att kroppen ska fungera bättre. Vi pratar inte så mycket om det, mer än att ge uppmuntrande kommentarer, men jag är så fruktansvärt glad å hennes vägnar. Glad och stolt. Och tacksam. Tacksam över att hon överlevde något som dödar eller invalidiserar 50 % av de som drabbas. Glad över att hon känner ett så stort värde i tillvaron och stolt över hur hon lever sitt liv. Hur hon kan bli rädd och visa känslor men samtidigt stånga sig blodig för att ta sig igenom och komma ut med ett gapskratt på andra sidan. Glad över att hon är omgiven av folk som hon tycker om, familj coh vänner. Och glad över att jag får höra att jag är så lik henne. Som tonåring var det något av det värsta jag visste; när folk sa att jag är lik mamma. Det är tur att man växer upp och ser saker på ett nytt sätt. På rätt sätt.

Vi tog in en ambulans i studion för några veckor sedan och när jag står och lite casual ska luta mig på den ser jag att den är fylld av blodstänk efter vad jag antar är självmordsbenägna insekter. Förevigade detta på en bild. Tadaaam.

 

Jag kastade ut en fråga på Facebook och önskade svar från de människor som röstat på Sverigedemokraterna i förra valet för att få en bild av vad det är som lockar med partiet. Har än så länge fått ett svar, från en person vars vänner röstat på dem, så jag har inte kommit i direktkontakt med någon ännu. Postar händelseförloppet nedan:

 

Jag försökte formulera en text efter det svar jag fått (antagligen är detta det enda svar jag kommer få så jag har valt att utgå ifrån det). Jag är glad över att jag fick något att använda och har frågat personen om det är okej att jag använder henoms svar här vilket gick bra, så tack så mycket!

---

Bostadsbristen hänger mer ihop med skattesänkningar och det faktum att det finns färre hyresrätter vilket också gör att det endast är de som har råd att köpa sig en bostadsrätt kan skaffa eget boende.

 

Jag tror inte att man löser jobb och bostadsfrågorna genom att dra ner på invandringen. Givetvis måste det finnas en granskning för hur invandringspolitiken ser ut precis vi granskar alla andra aspekter av samhället men jag har svårt att förstå hur det kan vara huvudproblemet. Om man nu ska koppla något till bostads- och arbetsbristen i landet vore det ju en enklare matematik att koppla det till regeringsskiftet 2006 än att plötsligt börja propagera emot Sveriges invandringspolitik. Det känns märkligt att alla kopplar de negativa utvecklingarna till invandringen när man logiskt sett borde börja med att titta på hur det politiska klimatet förändrats de senaste åren överlag.

 

Det är ju givetvis massor av faktorer som påverkar och jag menar inte att regeringsskiftet är enda orsaken till det som sker, men eftersom politisk utveckling är en röd tråd så borde man ju kunna se orsaker till det som sker nu om man tittar på beslutsfattningen bakåt i tiden, som en röd tråd. Sverigedemokraterna har dragit in en aspekt av det hela som kanske inte är tagen ur luften då invandringspolitiken spelar en roll i hur samhället utvecklas liksom alla andra politiska frågor spelar roll.

 

Men nu är Sverigedemokraterna ett parti som är baserat på enskilda föreställningar om varför landet ser ut som det gör - de har en teori om varför landet ser ut som det gör, men istället för att kolla upp om deras teori har någon verklighetsförankring så kör de vidare med sina påståenden med hjälp av skräddarsydd fakta som snabbt genomskådas. Vad är det som gör att den uppenbara okunskapen inte spelar någon roll för partiets sympatisörer? Vad är det som gör att teori är viktigare än det faktiska genomförandet? Jag förstår att man vill stå för det man tror på, men jag tror också att det är viktigt med en ödmjukhet inför andras verklighetsskildring. Jag fattar att vilken människa som helst kan starta ett politiskt parti och det har vi ju flera exempel på bara det senaste årtiondet, men vad är det som gör att Sverigedemokraternas teorier (för jag vill kalla det teorier och påståenden eftersom jag inte finner något bättre ord) har fått en sådan genomslagskraft när till exempel Linda Rosings parti Unika Partiet inte kommit någonvart?

DET BLÅSER DÄRUTE MEN JAG ÄR HÄRINNE ÅH SÅ MYSIGT MEN USCH NU GÅR KANSKE STRÖMMEN FAN VAD DÅLIGT DET ÄR ÅH HJÄLP EN TAKPANNA BLÅSTE NER NU KOMMER DET BERGIS REGNA IN OCKSÅ FANFANFAN MEN JAG HAR LEVANDE LJUS TÄNDA SÅ DET ÄR MYSEMYS ÄNDÅ.

Det har varit en tuff vecka som gått. Men så fruktansvärt kul att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Min praktik är något av det roligaste jag gjort och är omgiven av så positiva och glada människor som är hjälpsamma och som uppskattar en. Det känns så jävla bra.

 

Min praktik är förlagd på SVT i Malmö. Jag är publikvärd på ett barnprogram och allt-i-allo, vilket innebär att jag på inspelningsdagarna fixar fika till inspelningsteamet, köper lunch åt de som vill ha, ränner ärenden och pysslar med fika till föräldrar och barn som kommer och ska vara med på inspelningen. Jag får springa mycket och sitter sällan still då det alltid är något som ska göras; en kaffekokare som ska sättas igång, ett barn som ska förberedas för att gå in i studion, en expert som är hungrig eller snoriga näsor och barn som mår dåligt under inspelningen av värmen i studion eller något annat. Det är världens roligaste praktik. Jag får vara med och se allt, jag ser hur kameramännen jobbar, har varit med och målat scenografi och hjälpt scenografen med andra smågrejer, jag har fått en liten titt i kontrollrummet där bildproducent, scripta och programansvarig sitter och jag får vara med på ett litet hörn och göra allt möjligt.

 

Har kommit på att ha en magväska med de viktigaste prylarna i, så att jag slipper stoppa fickorna fulla och alltid har händerna lediga. Så nu har jag en stor magväska på mig med öronproppar, mobiltelefon, näsdukar, spypåsar, chokladkakor, postitlappar, pennor, körschema för dagen och namnlista på publikbarn osv.

 

Jag skulle älska att få jobba med precis det jag gör på praktiken. Att vara alltiallo på SVT. Det är så himla roligt att jag knappt kan fatta det. Det är fysiskt ansträngande och jag har nog aldrig varit så trött som i lördags kväll när jag kom hem efter sista inspelningsdagen för veckan. Och uttorkad! Det är så stressigt att man glömmer att dricka vatten så när jag vaknade på söndagen kände jag mig bakis - för att jag fått i mig så lite vatten. Men herregud vad det är värt det! SÅ HIMLA VÄRT DET.

Min mamma går på frigörande dans en gång i veckan. Det låter fruktansvärt flummigt och det är det också - jag har sett henne dansa hemma i vardagsrummet och det hela går ut på att man dansar till musik, med eller utan en instruktör som talar om vilka kroppsdelar man ska fokusera på, och så gör man precis det man känner för. Man låter om man vill, man står och vaggar, ligger på golvet och krälar. Ja man gör precis det som man har lust med.

 

Nu har jag faktiskt testat det. Jag ville dock inte göra det i grupp utan jag lånade en dvd som mamma köpt, låste in mig på mitt rum och släckte lampan och körde loss. Och tro de eller ej men det var väldigt befriande. Har haft en del ångest den senaste veckan och detta öppnade på något vis upp mitt sinne och fick mig att fokusera lite på det jag jobbat så mycket med de senaste åren - att vara i nuet. Det är svårt, men det känns befriande. Jag märker hur lätt tankarna far iväg, till att jag borde röra mig si eller så för att träna den muskeln eller att jag borde stretcha den eller den kroppsdelen för att det är nyttigt för mig, men tack vare instruktören som pratar på skivan får man lite hjälp att hitta tillbaks till det man håller på med.

 

Har dansat nu på morgonen, vaknade en timme tidigare än jag skulle och var klarvaken så hade lust för att röra på mig. Nu känner jag mig egendomligt lugn i kroppen. Skönt.

Soran Ismail: "Jag kan inte vara intolerant mot de intoleranta för då är jag som dem."

Pojkvännen och hans träningskompisar är i farten. De testar olika utegym i Malmö och sätter ihop filmer och detta är deras senaste hopkok. De försöker göra street workout mer uppmärksammat genom att delta på olika events.

 

 

Jag är en naiv person. Ja, det är jag. För jag trodde inte att jag bodde i ett land där nyheter om upptäckt kartläggning av etniska minoritetsgrupper hos polisen kunde figurera på förstasidan i tidningarna. Jag är naiv som förbluffades över att - när en bomb exploderade vid vår gata - det var folk som sa "Ja men det är ju där romerna bor" och "Det var ju bara en tidsfråga innan detta hände" och jag är naiv som blev äcklad över dessa kommentarer. Och jag förundras över att jag är så FRUKTANSVÄRT naiv som aldrig riktigt förstått debatter gällande frågor om etnicitet. Jag har sett det som bortslösat eftersom jag vuxit upp i en skyddad värld där det är 'jag, du och vi tillsammans', istället för 'vi och dem och de kan vara farliga'. Jag är naiv som tror att jag bor i ett land där folk ska känna sig välkomna. Jag är naiv som språkar för feminism (vilket för mig är liktydigt med jämställdhet), tror att jag lever i ett land där vi är på framkant i frågan när jag egentligen inte har nån uppfattning om hur det ligger till.

 

Jag är naiv som tror att kartläggning av folkgrupper är sådant som händer på film eller slutade ske vid 00-talet eftersom vi lever i en modern värld där alla ska ha rätt att röra sig fritt utan andras vaksamma ögon på sig. Jag är naiv som inte förstått att samhället hellre lägger energi på att det ska vara billigt att bygga en uteplats och anlita städhjälp än att se till att nyinkomna flyktingar har ovillkorlig rätt att uppsöka vårdcentraler när de blir sjuka.  

 

Jag är naiv som inte fattat att vi bara sopar framför vår egen dörr. Sköt dig själv och skit i andra. För jag är naiv som tror att samhället jag lever i ser till FOLKETS bästa, dvs. ALLA DE FOLK som bor här. För vi ÄR olika. Vi HAR kulturskillnader. Vi LEVER olika. Men vi KAN välja hur vi ska bemöta andra. Sköt dig själv och sköt din nästa.   

 

Jag är naiv som tror att bara för att jag skriver här ska jag kunna ändra på någonting, och jag är naiv som tror att min åsikt ens är den bästa sett ur ett folkrättsligt perspektiv. Jag är naiv som ens överväger om jag ska publicera detta på min blogg, rädd för att någon som inte tycker som jag ska sätta sig på mig och babbla bort mig med argument som jag inte tänkt på, siffror jag inte läst och statistik jag inte gett mig i kast med. Men jag inser också att jag faktiskt tycker som jag tycker. Jag tycker att mitt land ska vara Ett Land, istället för Vårt Land. Ett land som vi alla ska vårda och ta hand om, både miljön och dess invånare. Ett land som aldrig kan ge den ena personen mer rätt att vistas i än den andre. Ett land där vi jobbar för att göra det hållbart för alla som bor här, vare sig de kom hit för femtio år eller fem minuter sedan. Jag vill leva i Ett Land. Jag tycker att vi skrotar Vårt Land och börjar jobba för Ett Land - Ett Land som kan vara ett föredöme för andra länder, som också vill vara Ett Land.

Nu har jag satt in en av husets avfuktare på mitt rum. Läste att spindlar inte har något luktsinne så jag fick skrota min första tanke att strö ut nån krydda längs med listerna i rummet som de kanske känner lukten av och inte gillar. Men sen såg jag att de inte trivs där det är torrt eftersom tillgången till mat finns i större utsträckning på fuktiga ytor. De använder sig också av sin känsel och avläser vibrationer i marken för att avgöra vart de ska osv.

Så då är avfuktaren helt perfekt - den håller rummet torrt samtidigt som den vibrerar oupphörligt så fort den är igång. Nackdelen är att den låter väldigt högt. Men jag kan ju sova mig igenom bombattentat så då ska jag väl klara av en surrande avfuktare två meter från sängen.

Inatt smällde två bomber i Staffanstorp. Det skedde två kvarter från mitt hem klockan fyra på morgonen och man kan läsa mer om det i Skånskan eller googla. Det är lite märkligt för just denna kväll la jag mig tidigt, vaknade klockan två på natten och märkte att det pågick ett oväder utanför och satte mig för att läsa. Av någon anledning blir spindlar väldigt aktiva när det regnar och därav hade min far fått rädda mig undan två bjässar kvällen tidigare som krälade runt på golvet utanför mitt rum i källaren. Medan jag sitter och läser hör jag hur det trippar på golvet och nu ser jag en spindel till under mitt sängbord som är för stor och för äcklig för att jag ska vilja somna om på mitt rum igen så jag tar mina kuddar och täcket och går upp och lägger mig på soffan.

Klockan fyra rusar mamma upp och blir förvånad av att finna mig på soffan i vardagsrummet, sedan frågar hon mig om jag hörde smällen men jag svarar något osammanhängande och somnar om.

 

När det är morgon på riktigt väcker mamma mig igen och säger "Jag visste det! Det var en bomb!" varpå hon höjer ljudet på tv:n och de regionala nyheterna meddelar att det detonerat två sprängladdningar vid ett hus några kvarter ifrån oss. Mina föräldrar hade båda vaknat av smällen medan jag sov igenom skiten. Snopet.

Tre killar som gjort något fruktansvärt förnedrande och oförlåtligt mot en medmänniska står fria från anklagelser. Tre killar i 18-årsåldern åtalades för våldtäkt, medhjälp till våldtäkt och sexuellt ofredande då en av dem har hållit fast en tjej medan den andra har tvingat isär hennes ben och fört upp en vinflaska i hennes underliv tills det börjat blöda medan den tredje filmade händelsen. Artikeln finns att läsa här i Folkbladet.nu.

 

Killen som står åtalad för våldtäkt har en advokat, Fredrik Björk, vars argument är både bristfälliga och irrelevanta för sammanhanget. En intervju med honom kan läsas här. Han gjorde i samband med rättegången ett uttalande där han hade med sig ett utdrag från ett forum på internet där kvinnor beskriver vilka sexredskap de brukar använda sig av varpå han säger "Det var de mest fantastiska sakerna. Det var flaskor, hårborstar, gurkor och fjärrkontroller." Han anser alltså att man kan dra paralleller mellan våldtäkter och kvinnors sexvanor. Att det är jämförbart i sammanhanget.

 

Jag vet inte om det är uttalandet i sig som gör mig äcklad eller det faktum att domstolen har tagit ett beslut med bland annat detta uttalande som grund. Jag skräms och äcklas givetvis av handlingen i sig, men att rättssamhället inte kan döma en våldtäktsman för våldtäkt eftersom offret "kan tolkas som blyg eller tveksam" öppnar portarna för att fler händelser av liknande slag ska passera obemärkt förbi.

 

Så det jag fick se svart på vitt idag är alltså att våldtäktsmän inte är våldtäktsmän.