Det är inte höstblåsor. Det är inte ens ett virus utan det har med immunförsvaret att göra. Fick salva att ta på för att lindra klådan men annars är det bara att vänta ut det. Värst är det på natten, antagligen för att det blir varmt och så. Har inte fått någon ordentlig sömn på tre dagar så jag mår lite halvbra nu.

Höstblåsorna är här för att stanna. Kan inte gå. Det gör ont. Läpparna är torra och bubbliga och fötterna är dubbelt så höga som i vanliga fall. Ligger i sängen och kollar på Top Model Sverige i brist på annat.

Blåsorna har spritt sig till mina läppar. Tack och lov endast utanpå, så jag kan äta och dricka och har inte ont. Bilden till vänster är hur det såg ut igår och den andra är hur det ser ut idag. Förhoppningsvis blir det inte fler. Men vi får se.


Detta är min vänsterhand igår. Suddiga bilder, visserligen.



Mina härliga fötter idag.








Det har idag också spridit sig till översidan av fingrarna, vid nagelbanden. Tusentals pyttesmå prickar som ligger och gottar sig under huden. När jag formulerar det sådär låter det ganska äckligt. Det är tur att det inte smittar.
Höstblåsor drabbar ju främst små barn i förskoleåldern, och jag har sluppit febern - vilket brukar tillkomma. Mamma som har jobbat inom förskolan i 35 år sa att hon aldrig sett så fruktansvärt många utslag på en och samma gång, men jag antar att detta är höstblåsor 2.0 och att vuxenvarianten antagligen bjuder på fler eftersom man har mer kropp som kan exponeras för blåsorna än vad små barn har.

Glömde bort att nämna min födelsedag den sextonde. Herregud vad länge jag varit tjugo år. Det känns som att halva mitt liv skedde under året som gått så tänk vad mycket jag har kvar.

Trodde först att det var en sticka i foten och sedan en vårta och brydde mig inte. När jag vaknade med händer och fötter fulla med röda prickar nojade jag som tusan. Men efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen, googlat och besökt vårdcentralen liknar det höstblåsor. Härligt att få uppleva den mänskliga versionen av mul-och klövsjukan. HOHOHO! Som jag har längtat!
Det stör mig inte mer än det faktum att det kliar - och den ytliga delen inom mig börjar förståss gå bananas eftersom det idag har spridit sig från fotsulor och handflator och satt sig runt min mun också, men jag attackerar med aloe vera i gelform och tänker på de som har det värre. Det smittar inte och det är huvudsaken - nu när jag har ett jobb som jag tycker om vore det illa att orsaka en mindre epidemi på arbetsplatsen redan första veckan.

Annars mår jag prima. Det är lusigt vad livet är fyllt av toppar och dalar och mystiska tillstånd som pricken över allt.

Nu är jag tillbaks och det känns fint. Jag mår bra, trots att jag varit fysiskt inaktiv i fem månader och kroppen skriker så fort jag anstränger mig minsta lilla. Men jag vet att det inte är omöjligt. Han med stort H och jag har bestämt att vi sticker till Berlin när jag är nere på 60 kilo. Det känns som en bra deal. Nu kör vi.

Jag har fått jobb - det bästa som hänt hittills. Det är ett roligt jobb, med trevliga människor och jag tror att jag kan komma att trivas där väldigt bra. Det känns bra. Framförallt känns det tryggt att veta att jag får in pengar varje månad så jag kan börja betala hem och betala av. Mina föräldrar har hjälpt mig så mycket ekonomiskt nu så det är en enorm lättnad att kunna börja ge tillbaks.

Ska på jobbintrevju på tisdag! WOOPWOOP! Förhoppingsvis slipper jag inleda en fjärde vecka som arbetslös.