Kom att tänka på en annan sak såhär nu på kvällen... Jag har varit arton år i över ett halvår och jag har inte varit på krogen en enda gång. Det känns helt naturligt samtidigt som det känns väldigt konstigt. Sett utifrån så är jag väl den där roliga men halvtrista som hellre spelar datorspel än går ut. Det är nog ganska sant... Men, som de säger i amerikanska tonårsfilmer: Jag är så mycket mer! (Ok, har faktiskt försökt utforska den vilda sidan eftersom jag trott att jag gått och lurat på den någonstanns på insidan av mitt lugna och trevliga Jag, men jag har inte hittat den och drar därför slutsatsen att den inte existerar... Den vilda sidan alltså.)
En annan grej som är skandal för att ha varit arton så länge som jag är att jag aldrig haft (kommer jag skriva 'sex', kommer jag skriva 'sex'?!) ett jobb. Efter att ha tänkt två gånger så är det väl inte så konstigt det heller om man ser till min personlighet, men jag antar att det är ganska sorgligt utifrån. Jag hade själv tyckt det.
Om jag funderar vidare såhär på kvällskvisten (det finns, farstu-och förmiddagskvist, alltså finns det kvällskvist, eller?) är att jag nog över lag är ganska barnslig. Det passar inte mig riktigt att vara stämplad som vuxen.