Nu har jag gjort det igen. Men jag är så jävla likgiltig inför allting så jag struntar faktiskt i att jag gör bort mig. Jag ville plonka lite och spela in ylandet so here I am. Detta är en tribute till en person som tillsammans med mig var en asbra kombination. Men allt har sin tid och det var längesen så detta är sentimental smörja. Oh yes.


För övrigt så är det James Blunts låt - för er som missat det. Öhöhöh.

Snön smälter och min syster fyller år.
Det är fem grader plus
och jag längtar efter solen,
den första vindpusten och
lukten utav nyvaken, fuktig jord.

Vill ligga på rygg på min säng
och titta på stjärnorna i taket
tillsammans med någon
vars enda syfte är att hålla i min hand.
Inte mer, inte mindre.
Bara andetag och vetskapen
om att inte vara ensam
en enda natt.

En stjärnhimmel i mitt tak
jag ligger stilla, betraktar den
flingor utanför mitt fönster
så nära, så nära.

Det enda jag vill
är att ha dig hos mig, nära
så nära, att jag känner
din mun mot mitt öra.

Men det var länge sen
minst ett år
sen jag hade dig här
och du hade mitt hjärta i din hand.

Trots att din själ är så långt bort
är det just den jag saknar
ett enda ord, och du får mig
att skratta, mer än nånsin.

Så vacker, den tiden
jag önskar mig bakåt och framåt
för att uppleva dig på nytt

din mun mot mitt öra,
mitt hjärta i din hand.

En dröm om tabletter och rakblad.
Vaknar kallsvettig.

Beslutade mig för att spela in en video eftersom min dator är kapabel till det. Ljudet blir lite luddigt och jag kan inte säga att min sånginsats är great (eller mitt plonkande) men what the heck liksom. Det finns så jävla mycket bra därute som man aldrig kan mäta sig med ändå.

Det passar sig inte
att inte passa in
allt är för stort och för smått
på samma gång.

Motivation - vad fan är det?
Vi har lämnat allt vad livet heter
bakom oss.
Långt, långt bakom oss.

Mål - vad fan är det?
Vad har vi att sikta mot?
Undrar medan allt byggs upp
omkring oss.