När jag inte kan sova brukar tankarna spelas upp som en intervju i mitt huvud. Som om någon just frågat mig hur jag ser på att kliva upp astidigt på morgonen eller vad jag tänker när jag går till bussen...

Lite som såna där reportage om kända människor som sitter uppkrupna i en soffa vid en kakelugn och pratar om sitt liv med en journalist som aldrig syns i rutan. De pratar och pratar, ibland får man se inslag av när de lagar mat med sina barn eller prommenerar vid havet med en hund och de har alltid något djupt och vackert att berätta.
Visserligen så tror jag att alla människor har djupa och vackra saker att berätta, det är väl bara det att det är lite roligare att se Carola; 'svensk sångerska, älskad' eller Peter Haber; 'skådespelare med humor och alvar i registret' sitta uppkrupen i en soffa och prata om sitt liv, än till exempel Maria Lundell; 'sjukgyymnast och fotbollsspelare division 4 från Örebro' eller Hampus Oskarsson; 'arkitekt från Simrishamn, lyckligt gift och barn påväg'. Det är ju roligare med någon vi känner till sen innan... för att det okända är lite läskigare?

Önskar jag visste svaret på den frågan. Det populära programmet Här är ditt liv hade varit mer spännande att titta på om det hade inkluderat människor helt okända för svenska folket. Människor som du och jag. Min kära far minns att Här är ditt liv från början handlade om vanliga människor, som kanske gjort något lite kul typ bestigit ett berg eller räddat si eller så många sjuka människor under andra världskriget. Det hade varit så himla spännande och jag känner så många människor som kan berätta de mest fantastiska historier om sitt liv. 
Om man hade gjort programmet på samma vis som min far påstår att det från början såg ut (genom att byta ut alla kända människor mot okända) så hade "kändishysterin" blivit en aning mindre. Nästa alla som växer upp i dagens Sverige vill "bli någon" eller "känna någon" och alla suktar efter att synas och höras. Jag tror att jag själv skulle känna mig mer intressant (och inte dömma min brist på framgång så mycket) om jag fick läsa och titta på folk som är ganska vanliga och oförargliga - om människor som påminner om mig själv.