borde bedriva en studie i varför människan har ett så enormt behov av att känna sig älskad. Det är en ganska destruktiv form utav bekräftelse; att bli älskad, att känna kärlek. Alla är så nakna, så ensamma och övergivna i denna värld. Alla är rädda. Jag är inte rädd... eller jo, det är jag, men jag är rädd för rädslan. Är rädd för att inte våga öppna mig. Trots att jag är öppen och ärlig så verkar det inte spela någon roll. Men nu slipper jag i alla fall skrämmas av mig själv.