Har besökt Vimmelmammans blogg i drygt ett halvår och jag var väldigt spänd när jag idag klickade mig in för att se hur hennes senaste sjukhusbesök har gått. Har hållit en tumme för henne (den andra har jag reserverat åt mig själv för mina egna åkommor) och blev så himla glad över att hon går "åt rätt håll" eller hur man ska uttrycka det.

---

Började faktiskt läsa hennes blogg när jag diagnostiserades med en kronisk magsjukdom - Ulcerös Colit - som innebär att tjocktarmsvävnaden är inflammerad (vilket resulterar i bland annat blod, massor av toabesök, olidlig smärta och trötthet). Trodde först att det var cancer eftersom mina symptom var exakt likadana som hos de som får tjocktarmscancer, och i den vevan så ramlade jag in på Vimmelmammans blogg. Lusläste allt som handlade om sjukdomen för att vara förberedd på det eventuella beskedet.
När det sedan visade sig att jag är fri ifrån det ödet så ger hennes blogg mig hintar om att livet faktiskt kan funka normalt även om man måste leva med något skitdåligt 24/7. Min skräck är smärtan och hennes är döden - det har lärt mig att vara tacksam mitt i det jobbiga.

Det var en kortis om varför jag läser (och hur jag började läsa) vimmelmammans blogg.