Sexuella trakasserier
Efter att jag läst detta får jag en flashback till en skolresa när jag går i femte klass. Vi har varit på Tosselilla. Jag och killen jag är "tillsammans" med har hoppat på hoppbollarna och pussats och jag är på rosa moln. Det är en dag som jag vill minnas som väldigt spännande, kärleksfull, rolig och väldigt, väldig vuxen.
Men på vägen hem händer något. Vi väntar på att bussen ska ta oss tillbaks till skolan och vi står och pratar, några killar och tjejer skojbråkar lite och jag och en kille har en omogen debatt. Eftersom hela jag är uppfylld av hur rolig dagen har varit och känner mig oövervinnerlig jag tar hans keps och springer iväg. Klassiskt.
Det får önskad effekt för han springer efter. Inte skrikandes på mig eller särskillt fort, han bara joggar efter mig som har kutat över halva parkeringen. När jag har kommit tillräckligt långt bort från gruppen ökar han farten och kommer ikapp mig. Jag tänker att nu kommer han väl dra mig i håret och fortsätta vår verbala fajt men det är något annat som händer. Istället för att ta sin keps så lägger han armen runt min hals och klämmer till så att jag är fastlåst med honom bakom mig och syretillförseln strypt. Det går fort och jag får inte luft. Samtidigt tar han sin andra hand och kör in under tröjan och klämmer om mitt bröst. Så hårt att mina ögon tåras och det går stötar genom kroppen då jag vill kippa efter andan men inte kan för att min hals är åtsnörjd. Jag är chockad och förstår inte vad som händer. Efter några sekunder släpper han, tar sin keps som jag tappat på marken, dammar av den och flinar mot mig. Sen promenerar han tillbaks till de andra som håller på att kliva på bussen medan jag står kvar och försöker förstå vad som hände. Jag är arg, ledsen, besviken och framförallt kränkt. Vad fan tror han att han håller på med. Jag tar några djupa andetag och går till bussen där fröknarna håller på att räkna in oss. När mina tjejkompisar ser mig så kommer de och frågar varför killen påstår att jag låtit honom smeka mina bröst. Han går nämligen runt och säger det till de som vill höra. Jag vet inte vad jag ska svara, så jag bara skakar på huvudet, sätter mig längst bak i bussen och tittar ut genom fönstret.
Efterhand börjar ryktet spridas om vad jag och mitt love interest har gjort (eftersom han berättat för sina kompisar som berättat för en person som berättat för en person osv) så inom en vecka har jag rykte om att vara en hora eftersom jag låtit två killar vara på mig på samma skolresa. Jag är tolv år och har sedan länge bestämt mig för att byta skolkommun inför sjätte klass, men det känns ändå så jävla värdelöst att lämna med känslan av att alla vet något om mig som jag inte stämmer överens med. Blandat med illskan över att killarna i fråga har tagit sig friheten att berätta för alla om saker som jag idag skulle svara med en spark i skrevet och en anmälan.
Jag inser också att jag inte är ensam. Detta är vardagsmat. Jag tror inte att någon som var inblandad minns historian förutom jag själv och detta är givetvis en dramatisk version av ett kort händelseförlopp, men likväl är det min version och den är och har varit riktig för mig sedan den inträffade.
Min högsta önskan i mellanstadiet var att mina bröst skulle försvinna, då jag fick dem väldigt tidigt och aldrig slapp en gymnastiklektion utan att någon tjej i klassen sa att jag borde bära bh eller att någon kille skämtade eller kommenterade dem. Jag fattar att det inte alltid var elakt menat, att det var spännande och allt det där, men jag är så jävla förbannad på att jag inte försvarade mig en enda jävla gång. Att jag inte bad folk hålla käften eller dra åt helvete.
Jag önskar att mina barn försvarar sina kroppar mot alla former av angrepp - psykiskt och fysiskt. För det gjorde inte jag eftersom jag skämdes så mycket och så fort jag försökte ventilera det fick höra att "det är såhär det är i tonåren, folk tafsar, tycker saker och glor". Jag önskar att någon hade sagt typ "VAD FAN SA DU ATT DE GJORDE SA DU?! DE SKA GE FAN I DIG OM DU INTE VILL ATT DE KOMMENTERAR DIG ELLER TAFSAR PÅ DIG." för jag tycker att även om det kan vara bra att veta anledningen till folks kommentarer så behöver det inte betyda att jag ska ha överseende med det. Jag behöver inte tycka att det är okej att någon annan rör mig på ett sätt som jag inte vill.
Kommentarer
Trackback
