Åh visstja, om detta inlägget där jag i en del av texten hoppade på en tjej för hur hon väljer att föra sin blogg... Det var jävligt klantigt gjort. Jag tycker fortfarande att man får välja sina strider men jag borde ju inte ta en brud som exempel när det finns tusen som jag inte förstår mig på. Visst, man får skriva hur man vill och sånt och jag har ju (som hon valde att ge mig svar på tal för) inte någon aning om vad hon får i kommentatorsfältet annars. Hon kanske rentav blir mordhotad själv och sånt och då förstår jag hennes inlägg fullt ut.
Det är väl mer när man låter de kommentarer som handlar om att man borde göra si eller leva sitt liv så som jag blir lite ställd på varför man reagerar. Men det är väl antagligen för att jag aldrig har ställts tillsvars för mitt sätt att leva (eller jo det har jag, men aldrig av okända människor som bara vill tracka) och antagligen ligger lite i att jag blir väldigt fördomsfull emot färgen rosa och när folk vill ha lättsamma bloggar om deras vardag.

Det jag vill komma till är att tjejen i fråga hamnade i skottlinjen för ett obefogat och delvis omoget raseriutbrott (omoget dvs, att jag kände mig ofullständig om jag inte citerade henne - vilket blev väldigt långsökt och väldigt pinsamt, obefogat då hon absolut inte är den första jag "kännt mig tvungen" att skriva något om). I'm the bad guy här, hur mycket jag än vill skylla på att jag är hormonell och under smärta så är jag ju medveten om vad jag skriver. Jag ber helt enkelt om ursäkt till henne för mitt påhopp. Nästa gång ska jag läsa en massa kommentarer innan jag börjar snacka om sånt jag inte riktigt har koll på.
Tror faktiskt inte att hon bryr sig nämnvärt då hon säkert fått liknande behandling av andra innan (hon ligger ändå på bloggtopplistan) men det är tanken som räknas. Nu har jag benat upp vad jag gjorde för fel åtminstone.

Take care allihop, var snälla, bär inte päls och tro på tomten... eller gör vafan ni vill.