Nu är jag tillbaks och det känns fint. Jag mår bra, trots att jag varit fysiskt inaktiv i fem månader och kroppen skriker så fort jag anstränger mig minsta lilla. Men jag vet att det inte är omöjligt. Han med stort H och jag har bestämt att vi sticker till Berlin när jag är nere på 60 kilo. Det känns som en bra deal. Nu kör vi.

Jag har fått jobb - det bästa som hänt hittills. Det är ett roligt jobb, med trevliga människor och jag tror att jag kan komma att trivas där väldigt bra. Det känns bra. Framförallt känns det tryggt att veta att jag får in pengar varje månad så jag kan börja betala hem och betala av. Mina föräldrar har hjälpt mig så mycket ekonomiskt nu så det är en enorm lättnad att kunna börja ge tillbaks.