lite så känns det inför första dagen på mitt första riktiga jobb......
 

Jag har ett nervositetsmönster, som alltid följs och det ser ut på två olika sätt. Dagen innan kan jag alltså luska ut vilket mönster jag kommer riktas in på nästkommande morgon.....

1. Kvällen före den viktiga grejen är så laddad att jag har ont i magen, mår illa och svettas av nervositet. Ångesten är påtaglig och det kvittar egentligen vad jag gör för tillståndet kommer inte stillas förrän det känner sig "färdigt" så all form av sysselsättning är värdelös. Ibland känns det lättare om man tar en prommenad, men oftast inte. Följden blir att morgonen efter är jag kolugn. Jag har liksom agerat ut all nervositet kvällen innan så det finns ingen kraft kvar till det när det verkligen gäller. Skönt, praktiskt, jobbigt dagen innan men man slipper tänka så mycket.
2. Det känns som vanligt kvällen innan. Jag är lugn, tillfreds med tillvaron och finner inget särskillt bekymmersamt. Jag sover gott och jag oroar mig inte nämnvärt inför morgondagen, tänker att det löser sig och har det allmänt bra. Följden blir att jag i samma ögonblick som jag ska kliva in i den fruktansvärda situationen blir väldigt nervös, akut nödig, illamående, huttrande, svettig och torr i munnen. Jag får hjärtklappning och ser dubbelt, glömmer bort att andas och tappar all tro på mig själv.

Eftersom jag är kolugn är jag givetvis livrädd för att jag ska bli supernervös i samma stund som jag ska kliva in genom dörren på jobbet imorgon. Urk och fy.