Trafikkaos paralyserar en nybliven bilförare

Jag vet inte vad som hände men plötsligt får jag tvärbromsa och så tutar alla. Ett ansikte flashar förbi mina ögon och sedan hör jag bilen bakom mig tuta. En man i femtioårsåldern svär, skriker och ser ut att vilja döda mig. Slår ursinnigt med händerna på ratten, hötter med nävarna och jag ser hur hans mun formar ord jag inte gärna skriver här, salivstänk på rutan, en dunkande blodådra vid tinningen. Is i magen. Is i magen. Jag repeterar i huvudet för att inte få panik. Måste bara ta mig ur den här sörjan, sen kan jag gå bananas. Kvar någonstans på gatan står min vän och väntar - han har nog inte ens sett mig komma körande förbi. När jag kommer upp på motorvägen kommer jag på att jag måste dra efter andan, hör hur mobilen ringer, höjer bilradion och sjunger med Freddie Mercury i Bohemian Rhapsody.
När jag backat in på uppfarten hemma blir jag sittandes med motorn avstängd. Ser ansiktet igen tillsammans med små stjärnor som dansar i mitt synfält. Vad gör det ansiktet i mitt huvud? Jag som hade glömt bort hur det såg ut, hur ägaren till ansiktet luktade och var ärren på dennes kropp sitter och så dyker det upp såhär... Kommer in i huset och tar upp mobilen; sju missade samtal och fyra sms. Från vännen som väntar på mig. Jag tar upp telefonen och ringer personen vars ansikte jag sett. Någon lyfter luren och jag vet inte vad jag ska säga men jag pratar. Antagligen inte om något viktigt.
Inser att jag måste göra något så jag sätter igång datorn, sätter på tevatten och lägger mig på sängen och glor. Sätter mig sen och försöker skriva ner detta med stela fingrar.

Vad hände egentligen? Jag gjorde inget fel och ändå fungerar inte kroppen riktigt som den ska. Halva huvudet lyder mig inte, jag har inte gjort bort mig, jag är inte skadad och ändå kan jag inte sluta skaka. Jag vet inte ens om det HÄNDE något eller om detta bara vad en av alla de tusentals episoder som sker på vägarna - en situation som behövde redas ut och som jag redde ut. Men ändå börjar fingrarna domna bort och jag skriver fel gång på gång. Är det såhär det är att vara ny på vägarna? 


Kommentarer
Morrica

Ja, hjärtat, det är så det är. Det blir bättre, jag lovar! Allt gick bra, bry dig inte om mannen i den andra bilen som blev lite galen, di blir så den sortens män och di gillar't så strunta i honom. Andas, andas och andas kram

2011-07-22 @ 18:17:24
URL: http://curiousheathen.wordpress.com/
Lina

Tack för din kommentar på min blogg! Va roligt att få höra det från nån jag inte känner sen innan.

Har i efterhand sett mer o mer rapportering från damfotbollen och mycket hyllningar, vilket gläder mig. Vi är på väg mot en bättre framtid, det är jag säker på.



Och japp; det blir bättre med bilkörningen. Det viktigaste är alltid att hålla sig lugn och försöka ha så stor uppsikt som möjligt över situationen man befinner sig i. (tips från en bilförare som allt som oftast fick panik under inkörningen)

2011-07-22 @ 20:50:20
URL: http://linaarvidsson.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

spaceinvasion

Instagram

RSS 2.0