Sitter på tåget påväg hem till mitt studentrum. Det har stuckit till på det där stället strax under det nedersta vänstra revbenet och jag vet precis vad som håller på att hända. Eftersom jag bott hos mamma och pappa har jag inte skött mig riktigt, käkat mat jag vet gör mig sjuk bara för att det är gott och levt allmänt osunt. Och nu får jag betala det, här på tåget, en timmes resväg till Kristianstad. Det svider, det gör ont, jag svettas och jag hyperventilerar. Det är tomt i vagnen och jag försöker andas lugnt för att inte gripas av panik, masserar magen med ena handen medan den andra är hårt knuten så knogarna vitnar. Under några hundradels sekunder svartnar det för ögonen när smärtan är som mest intensiv, men lika snabbt som det kommer har det gått över och jag andas ut och känner hur hela kroppen själver och jag huttrar till. Drar ned huvan för ansiktet och försöker sova resten av resan.