Har satt på extra varmvatten så jag ska lägga mig i badkaret strax. Skulle bara fixa lite grejer här, kolla mail och sånt.

Det blev inte så sent igår, lyckligtvis. Tvättade håret och kröp i kojen och sen sov jag som en gris till 11 vilket var välbehövt. Det är ganska skönt att skolan har börjat eftersom jag har massor av energi tack vare medicin och mental träning (och bra mat och motion) så jag ser fram emot temaveckan som kommer. Mental träning är mycket viktigare än jag trott tidigare. Är helt förbluffad över att jag blivit så... varsam med mig själv. Innan har jag verkligen inte brytt mig och nu ligger jag på kvällen och känner tacksamhet och glädje över att min kropp fungerar och att jag har en familj som älskar mig... allt det där banala som man borde känna alltid men som bara kommer om man verkligen varit på gränsen.
Tänk att det krävdes så mycket (och så lite i förhållande till många andra människor) smärta gentemot min kropp för att jag skulle förstå att jag måste ta hand om mig bättre. Det är sjukt och jag skäms över att jag varit så oförsiktig med mig, stoppat i mig fel sorts mat, skitit i saker som är viktiga, legat i soffan och druckit läsk, gråtit över saker som går att förändra om man verkligen vill, sagt ja till saker som jag inte tyckt om, tvingat mig att gå igenom dåliga grejer bara för att jag inte haft mod nog att säga ifrån ordentligt...
Så pinsamt alltså, men nu är det över. Hoppas jag... Det är en lång väg att gå.