En stjärnhimmel i mitt tak
jag ligger stilla, betraktar den
flingor utanför mitt fönster
så nära, så nära.

Det enda jag vill
är att ha dig hos mig, nära
så nära, att jag känner
din mun mot mitt öra.

Men det var länge sen
minst ett år
sen jag hade dig här
och du hade mitt hjärta i din hand.

Trots att din själ är så långt bort
är det just den jag saknar
ett enda ord, och du får mig
att skratta, mer än nånsin.

Så vacker, den tiden
jag önskar mig bakåt och framåt
för att uppleva dig på nytt

din mun mot mitt öra,
mitt hjärta i din hand.