Läste precis detta fast jag vet att jag inte borde. Att U.C:n gör att jag har en ökad risk att drabbas av cancer i tjocktarmen. Läser vimmelmammans blogg och känner mig som en zombie, vet inte hur jag ska reagera. Hon har varit en förebild för mig i över ett halvår (sen jag fick U.C) och det är först nu som jag fattar att hon kan dö. Att cancern kan ta livet av henne gör mig så jävla förbannad, rädd, förvirrad m.m.
Det är helt obefogat men det är ju ändå jävligt svårt att låta bli att tänka på. Även om jag går på zonterapin, tar mina tabletter och sköter mig så finns det ju aldrig någon som kan säga att "nu är du frisk" eller "du behöver aldrig mer besväras av detta igen" och det är väl det som gör mig som mest irriterad. Vem hade inte velat höra att "Du kommer leva ett långt och lyckligt liv kantat av beskymmer i grad med 'mina föräldrar ska skiljas' och inte en massa sjukdommar. Take care."
Visst, nu är jag hysterisk. Förlåt förlåt. Jag blir bara så jävla rädd ibland. Och ledsen eftersom det är så orättvist.