UTDRAG UR SJUKDAGBOK - 14 juni 2009
I nuläget står det mesta still. Jag försöker äta hyfsat sunt och röra på mig (en skillnad sedan tidigare) för att inte misshandla magen mer än nödvändigt. Visst, det slinker ner en kaka då och då men jag äter mer frukt och grönsaker så det väger upp i alla fall.
På sjukhusfronten står det helt still. Det har fortfarande inte kommit något svar på hur koloskopin gick eller vad proverna visade så jag har ingen susning om vad nästa steg blir. Det är bara att vänta och se. Jag hoppas innerligt att allt blir bra tills vi åker till Italien - den andre juli, alltså mindre än en månad - för annars kommer det bli väldigt jobbigt att sitta i bilen i så många timmar.

16 juni 2009
För bara fem minuter sedan ringde läkaren som genomförde koloskopin för att berätta att avföringsproverna som jag lämnade har kommit tillbaks och de visar att det rör sig om någon form utav inflammation i tarmsystemet. Det är dock inte "farligt" eller oroväckande, han berättade att normalvärdet på avföringsprover ligger på 50 och de som har riktigt svåra magproblem har ett värde på över 1000. Mitt ligger på 350 så det är med all säkerhet inte något akut, men det är inte heller helt normalt. Det är skönt att höra att det troligtvis inte kommer att krävas fler undersökningar som blir lika omfattande som koloskopin men samtidigt är det ju synd att det inte verkar vara något övergående heller.
Proverna som de tog från slemhinnan i tarmen har inte kommit tillbaka än men han föreslog att jag ska börja behandlas för Ulcerös Colit eftersom det med största sannorlikhet är den sjukdomen det rör sig om. Så jag ska hämta ut medicin på apoteket inom de närmsta dagarna och påbörja behandling medan jag inväntar svar på tarmproverna.
Han berättade också en del som jag redan vet genom allt mitt googlande; att Ulcerös Colit är en kronisk sjukdom och är därför något man får leva med resten utav livet och likaså att medicinen som förebygger framtida problem ska tas regelbundet och inte bara när det är en "aktiv" inflammation som härjar.

Nu ska jag ringa mina föräldrar och berätta för dem, sen får vi se hur det blir.