Fast det är ju lite häftigt ändå, det där med förgiftningen. Jag är så känslosam av mig och när Nissen sa att "vi kan väl titta på ringar imorgon till vår förgiftning" så blev mitt hjärta som en kanin med ADHD och myror i pälsen. För det är ju lite romantiskt. *Fäller en glädjetår*

Nej, nu ljög jag. Jag fällde inte en glädjetår. Jag bara skrattade lite fnissigt, som en flicka som precis fått en stor påse godis. Men jag tycker ändå att det är fint.