Tror bestämt att jag måste ha en plan. Staka ut min väg så jag inte blir galen - för det har jag väldigt lätt för att bli. Galen alltså.

Det är för det första viktigt att slappna av. Det gör jag alldeles för sällan... eller, jag unnar mig stunder utav njutning hela tiden, men jag är aldrig där. Mina tankar är alltid på något annat håll.
Okej, då är det kanske andra punkten egentligen... då måste den nya första punkten vara att leva i nuet. Det sa min terapeut till mig från första samtalet för två år sedan... och det är fortfarande skitsvårt och händer väldigt sällan. Vad är det som gör att jag inte lär mig?

Listan kan göras lång men jag fick plötsligt en uppenbarelse om att jag mest sitter här och skriver en massa skit när jag kunde ha sovit... eftersom jag måste jobba med det där superviktiga projektet imorgon (som mitt vemod är 100% i topp inför). Ge mig kraft.