Dikt

Empatisk förmåga. Självömkan.
Kan inte klandra någon annan
för mitt tappade fotfäste.
Förbannad
på mig själv och på alla
för saker man inte bör tala om.
Kastar sten i glashus.
För just nu är det allt jag kan göra.
Utnyttjad - såklart.
Känslan är total.

Jag faller. Det är vackert. Svalt.
Vågar inte tänka på vad som händer
när jag slår i marken.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

spaceinvasion

Instagram

RSS 2.0