Insåg att jag måste säga skräpning till alla små och stora människor i världen som håller tyst om saker som tynger ner. Jag är en sådan människa och titta bara på mig (skämt å sido). MAN MÅSTE VÅGA PRATA LITE. Även om det är skitsvårt och jobbigt. Så fort något tynger en så ska man få det ur sig. Man börjar med att slåss och sparkas lite på döda föremål som papperskorgar eller gosedjur. Och om man veckor senare fortfarande mår förbaskat dåligt så måste man inse sig besegrad och berätta för någon. Föräldrar, kompis, BRIS, mormor eller nån kurator.

Så kom ihåg att ni måste tala ut! Håll inte skiten inom er.