Nu måste man ta och rycka upp sig ur det här enormt gråtfärdiga, ständigt deppande, ihärdigt sörjande göra-slut-träsket. Det innebär att man torkar tårarna, reser sig ur sängen, börjar äta lite mat och kanske till och med tar och ringer någon. Jag bjöd in en vän, men så skulle jag till och äta (vilket i sig var en synnerligen god idé) men då jag inte ätit på ett tag och plötsligt sätter i mig en tallrik jambalaya så reagerar magen med att bli lite... ehm, chockad. På grund av detta missöde (och magens krampaktigt och ihärdiga protesterande) får jag ställa in så istället för att umgås sitter jag i soffan och tittar på den amerikanska versionen av Godzilla. 

 

Nu har jag bäddat rent sängarna och ska egentligen sova. Sitter och gosar lite med Astrid (som är en tygflodhäst med ris och lavendel i magen) eftersom hon luktar så gott.